Hej! 
 
Varenda pass i ridhuset den sista tiden har varit hoppträning och då rider jag mest fram i alla gångarter, känner efter hur det går och svänga och stanna och arbetar utifrån det. Vilket betyder att det inte blir så mycket ren dressyrträning, alltså allmän träning som jag tror kan hjälpa oss i hoppningen. För just nu så funkar i stort sett inget vad dressyr heter. Jag gav upp den biten lite när jag började tävla, kändes inte lika viktigt faktiskt men just nu när jag ser att tydliga problem kommit fram måste jag nog tänka om. För att ta några exempel, jag slarvar med att hålla händerna still, jag kan inte få stop på min häst vissa gånger och hon är inte lika mjuk och fin längre på grund av dåligt gjort lösgörande arbete. Men jag ska absolut ta tag i detta och börja rida lektion för Sofia (hästägaren) varannan fredag. Jag tror att det kan göra mig och Charsmin gott. Men det kommer bli svårt att bortse från vanor som sitter i ryggmärgen. 
 
Ett tag var jag super noga med detta, som när Charsmin hade hoppvila var vi tvugna att hitta på något annat. Under den tiden var hon hon så trevlig i munnen, mjuk i sidorna m.m men det var ju för att jag kunde fokusera på det just då. Hoppning är ju min grej så det har blivit att dressyren har försvunnit någonstans längs vägen. Nu är hon ett ånglok som hänger sig på bettet och springer iväg. Men det är för att de mjuka hjälperna jag borde och kan använda är som bortblåsta just för att fokuset har luggit på annat. Men nu är det dags att ta ett par steg tillbaka och hitta dit vi en gång var. Nu väntar en framtid med mjuka händer och mjuka sidor på ryttare och häst. 
 
Har ni någon gång kommit på er själva och verkligen fått tänka om? Behöver inte vara just detta, men ändå fåt en käftsmäll och verkligen insett att det är dags att ändra på något. Så känner jag just nu, låter kanske dramatiskt men för att komma framåt i våran utveckling är detta ett måste. 
 
- Ebba
 
 

7 mars 2017

Vinter vs Sommar

Tankar

Hej! 
 
Åter igen har det snöat här i småland, jag är posetiv till det eftersom jag älskar snö. Tycker inte att det är något jobbigt med det. Det är lite svårt att komma fram ibland men jag tycker att det vita vinterlandkapet gör det hela bättre. Samma sak med hästarna, inget är jobbigt. Hästarna är rena, inga leriga ben/utrustning. Man kan gå i hagarna utan att stå i lera upp till knäna, som sagt bara posetiva saker. Samtidigt finns det väl vissa mindre nackdelar med vintern men man kan ju dela upp det hela, alltså vad man kan göra när. Så jag tänkte ta upp min top 5 lista på posetiva saker med respektive halvår
 
Sommar/Vår
- Tävlingar och träningar. Hur underbart är det inte att rida ner till paddocken en sen sommar kväll för lite hoppträning, det bästa som finns.
- Rida och bada med hästarna - Ett svalkande bad med sin bästa vän, klår allt
- SOMMARPÄLS
- Ingen lera, måste nog vara det bästa. Hästarna blir inte smutsiga och hovar/ ben mår bättre.
- SOMMARBETE, att slippa ta in på kvällarna, slippa mocka boxar och packa hö.
 
Höst/Vinter
- Uteritter i vinterlandskap, finns det något finare. Solen skiner och det glittar så fint
- När snön ligger på backen, inga smutsiga hästar.
- Höstfärger, bilderna blir som bäst!
- Närheten av att vara i stallet längre
- Pausen från allt serriöst. Vinter utan träning och tävling = ta det lungt
 
 
 
 
 

Hej!

I nästan 2 år har jag hjälp Jessica när hon ska iväg på tävling/träning. Det är kul för mig som aldrig tävlat själv att se och få nya erfarenheter såfort vi åker någonstans. Samtidigt är det extremt roligt att träffa på nytt folk och hästar. Jag försöker suga åt mig allt som går när hag är med och hjälper till. För att jag tror att det kommer hjälpa mig något enormt när jag själv sätter igång med mitt tävlande. Det är så roligt att åka iväg, kolla in anläggningar, träffa folk, skaffa nya gemenskaper. Jag ser bara fördelar med att hjälpa till på tävling. Det kanske inte alltid går som tänkt men jag och Jessica har alltid super roligt. Jag känner mig inte som en typisk hästskötare utan mer som en person som ville följa med att hjälpa till men ändå har samma uppgifter (nästan) som en proffisionell. Ända skillnaden är väl att de får lön och min lön är oftast mat. Vilket är 100 gånger bättre om du frågar mig.

Jag tror att jag ser hela tävlingsdagen på ett annat sätt än vad den som tävlar gör. Jag håller mer koll på saker som händer runt omkring. Ryttaren brukar gå in i sin egna bubbla och bara tänka på sig och hästen. Vilket är absolut rätt.

Under dessa åren har jag iallafall varit på x antal anläggningar. Vissa har jag tyckt om mer än andra. Jag tänkte rada upp ett par som jag alltid tyckt har bra tävlingar. Här kommer iallafall top 3.

1. Värnamobygdens Ryttarförening
Jag har nog aldrig varit på många gånger på en anläggning som där. Men ändå har dem aldrig misslyckats att imponera mig. Deras anläggning är extremt fin och lätt navigerad. Allting med tävling är välplanerat. Allting sköts och är top notch. Där har dem lyckats med allt. Är verkligen en potensiell tävlinsplats i framtiden. 

2. Gislaveds Anderstorps Ridklubb
Samma sak som den ovan. En enkel navigerad anläggning med väl planerade och väl genomförda tävlingar. Bra framridnings möjligheter, lite lite plats kanske men ändå bra. 

3.Vetlandaortens Ryttarförening (hemmaklubben) 
Är så glad för att vi har en så pass bra klubb där jag bor. Hög lägsta nivå på tävlingar och väl arangerat. Lätt anläggning r de gäller navigation, trots att det är ett väldigt stort område.

Andra klubbar jag gillar är: Kalmar Hästsportklubb, Lenhovda Hästsportklubb, Norrahammar Tabergs Ridklubb och Vissmålen i Jönköping. 

En hästskötares jobb är ganska viktigt. Jag känner väl att jag inte gör allt som jag kan göra. Trots dessa 2 ish åren är jag fortfarande ganska osäker på tävlingsplatser. T.ex så hatar jag att vara i vägen för folk i livet utanför hästarna. På en iframridnibg eller liknande så känner jag samma sak. Är väldigt jobbigt för mig att "vara ivägen". Har Jessica t.ex tidigt start nummer och jag måste gå med valfri häst. Kommer det andra och börjar rida blir jag väldigt nervös. Vill inte vara ivägen just för att jag inte vet hur man ska ta en utskällning. Men sånt kan ju hända så jag måste tuffa t ill mig och våga ta plats.

Jag är så tacksam för att kunna få chansen att förbereda mig själv för tävlingsåren som kommer. Tror att det hjälptmig mycket när det väl är dags att sätta igång.