Vinter vs Sommar

Hej! 
 
Åter igen har det snöat här i småland, jag är posetiv till det eftersom jag älskar snö. Tycker inte att det är något jobbigt med det. Det är lite svårt att komma fram ibland men jag tycker att det vita vinterlandkapet gör det hela bättre. Samma sak med hästarna, inget är jobbigt. Hästarna är rena, inga leriga ben/utrustning. Man kan gå i hagarna utan att stå i lera upp till knäna, som sagt bara posetiva saker. Samtidigt finns det väl vissa mindre nackdelar med vintern men man kan ju dela upp det hela, alltså vad man kan göra när. Så jag tänkte ta upp min top 5 lista på posetiva saker med respektive halvår
 
Sommar/Vår
- Tävlingar och träningar. Hur underbart är det inte att rida ner till paddocken en sen sommar kväll för lite hoppträning, det bästa som finns.
- Rida och bada med hästarna - Ett svalkande bad med sin bästa vän, klår allt
- SOMMARPÄLS
- Ingen lera, måste nog vara det bästa. Hästarna blir inte smutsiga och hovar/ ben mår bättre.
- SOMMARBETE, att slippa ta in på kvällarna, slippa mocka boxar och packa hö.
 
Höst/Vinter
- Uteritter i vinterlandskap, finns det något finare. Solen skiner och det glittar så fint
- När snön ligger på backen, inga smutsiga hästar.
- Höstfärger, bilderna blir som bäst!
- Närheten av att vara i stallet längre
- Pausen från allt serriöst. Vinter utan träning och tävling = ta det lungt
 
 
 
 
 

Ur en hästskötares perspektiv

Hej!

I nästan 2 år har jag hjälp Jessica när hon ska iväg på tävling/träning. Det är kul för mig som aldrig tävlat själv att se och få nya erfarenheter såfort vi åker någonstans. Samtidigt är det extremt roligt att träffa på nytt folk och hästar. Jag försöker suga åt mig allt som går när hag är med och hjälper till. För att jag tror att det kommer hjälpa mig något enormt när jag själv sätter igång med mitt tävlande. Det är så roligt att åka iväg, kolla in anläggningar, träffa folk, skaffa nya gemenskaper. Jag ser bara fördelar med att hjälpa till på tävling. Det kanske inte alltid går som tänkt men jag och Jessica har alltid super roligt. Jag känner mig inte som en typisk hästskötare utan mer som en person som ville följa med att hjälpa till men ändå har samma uppgifter (nästan) som en proffisionell. Ända skillnaden är väl att de får lön och min lön är oftast mat. Vilket är 100 gånger bättre om du frågar mig.

Jag tror att jag ser hela tävlingsdagen på ett annat sätt än vad den som tävlar gör. Jag håller mer koll på saker som händer runt omkring. Ryttaren brukar gå in i sin egna bubbla och bara tänka på sig och hästen. Vilket är absolut rätt.

Under dessa åren har jag iallafall varit på x antal anläggningar. Vissa har jag tyckt om mer än andra. Jag tänkte rada upp ett par som jag alltid tyckt har bra tävlingar. Här kommer iallafall top 3.

1. Värnamobygdens Ryttarförening
Jag har nog aldrig varit på många gånger på en anläggning som där. Men ändå har dem aldrig misslyckats att imponera mig. Deras anläggning är extremt fin och lätt navigerad. Allting med tävling är välplanerat. Allting sköts och är top notch. Där har dem lyckats med allt. Är verkligen en potensiell tävlinsplats i framtiden. 

2. Gislaveds Anderstorps Ridklubb
Samma sak som den ovan. En enkel navigerad anläggning med väl planerade och väl genomförda tävlingar. Bra framridnings möjligheter, lite lite plats kanske men ändå bra. 

3.Vetlandaortens Ryttarförening (hemmaklubben) 
Är så glad för att vi har en så pass bra klubb där jag bor. Hög lägsta nivå på tävlingar och väl arangerat. Lätt anläggning r de gäller navigation, trots att det är ett väldigt stort område.

Andra klubbar jag gillar är: Kalmar Hästsportklubb, Lenhovda Hästsportklubb, Norrahammar Tabergs Ridklubb och Vissmålen i Jönköping. 

En hästskötares jobb är ganska viktigt. Jag känner väl att jag inte gör allt som jag kan göra. Trots dessa 2 ish åren är jag fortfarande ganska osäker på tävlingsplatser. T.ex så hatar jag att vara i vägen för folk i livet utanför hästarna. På en iframridnibg eller liknande så känner jag samma sak. Är väldigt jobbigt för mig att "vara ivägen". Har Jessica t.ex tidigt start nummer och jag måste gå med valfri häst. Kommer det andra och börjar rida blir jag väldigt nervös. Vill inte vara ivägen just för att jag inte vet hur man ska ta en utskällning. Men sånt kan ju hända så jag måste tuffa t ill mig och våga ta plats.

Jag är så tacksam för att kunna få chansen att förbereda mig själv för tävlingsåren som kommer. Tror att det hjälptmig mycket när det väl är dags att sätta igång.

Världcupen i hoppning

Hej! 
 
Jag kollade igår på 9:onde och 10:onde deltävlingen av världscupen, den som gick i Mechelen och Leipzig. Det var ett väldigt stort utbud av sk. duktiga ryttare men även unga nykommande som presterade bra. Men jag blir förvånad när några av de stora namnen, slår sina häst upprepade gånger med ett spö. Alltså full on slag på både bog och bak. Inte bara slår sina hästar utan ger sina hästar så pass dåliga utgångslägen. På en så pass hög nivå ska det väl i stort sätt vara perfekt? Sedan är det ju självklart så att alla kan ha en dålig dag och få nedslag eller vägringar men då så tycker jag att det ska vara ''hästens fel'' om en bom faller. Förstå mig inte fel när jag skriver så, menar inte på något sätt att man ska skylla på hästen om bommen faller. Gör man en korrekt anridning och hittar dedär framåtläget och blir klar i tid och ger hästen ett bra hoppläge m.m så har man gjort allt rätt. Faller ändå en bom så beror de på att hästen inte tog upp ett bak/framben tillräckligt. Det ser man inte ofta utan blir det rätt brukar dem oftast gå felfria för att dem är så pass duktiga. Sätter dem hästarna i skiten runt ut sagt får man skylla allt på ryttaren. Ett exempel på en sådan händelse var när Kevin Staut i Mechelen bara släpper tyglarna och manar på sin häst och säger hoppa av på en distans som ingen häst skulle klara av. De som händer är ju att hästen lander mitt i hindret och gör de till ett plockepinn spel, snubblar och lägger sig på marken och slänger av sin ryttare. Inte mer än rätt tycker jag när man bara överger hästen sådär. Konstigt att man gör så efter en näst intill perfektions runda i grunden. Kevin är ju ändå 1:a på rankingen, och det är ju ingen skräll direkt. Alla på den nivån är duktiga, för att jag är säker på att de inte gör en sådan ful sak hemma på träningen, hur mycket vinnarskalle spelar in egentligen? 
 
Samtidigt är jag ytterst imponerad av alla ryttare som rider på den nivån, vissa av dem har dedikerat sitt liv till att prestera på topp och det är inte alltid enkelt. Alla vill väl prestera men vissa jagar framgång mer än andra. Precis som med oss amatörryttare vill vi olika mycket. Fast för dem så är det kanske mer att ta fram nya hästar och därför startar dem Världscupen så att dem kan satsa andra år. Medans andra är med varje år och satsar för glatta livet. Men samtidgt så är ridsporten en tuff sport som komstar oändligt med pengar. Trots att ryttarna uppåt de klasserna inte lever fattigt så måste de ändå tänka på att vinna någon gång ibland för att kunna få allt att gå runt. Samt behöver de vinna för att skaffa sponsorer som jag tror är en väldigt stor del i deras jobb. Utan dem skulle det nog vara mycket annorlunda för många. 
 
Över åren som gott har man hunnit skaffa sig lite förebilder samt sådana som man tycker är duktiga och presterar ofta på topp. Inte bara svenskar utan även ryttare från olika nationer och världsdelar. Har fattat tycker för flera jag aldrig hört talas om förr utan som man har sett rida på tv. Några av dem är Luca Moneta. En ryttare som ofta sticker ut lite, på grund av hans speciella ridstil men även på sitt sätt han hanterar sina hästar hemma. Jag tycker det är roligt att se en ryttare som inte bara rider sina hästar utan även har en relation med dem på marken. Det känns som att det är han och hästen på tävlingsbanan. De andra ryttarna har säkert också en god relation till sina hästar men detta känns ändå lite extra speciellt. Andra jag tycker om är Whitaker speciellt John. Gillar has sätt att rida och han ser ut att ta väl hand som sina hästar på tävlingsbanan. Är även ganska glad i Jeroen Dubbeldam och Scott Brash. Svenskar som jag tycker om är Peder Fredricsson, Rolf Göran Bengtsson, Henrik Von Eckermann och även Malin Bayard som nu på senare år inte vart jätteaktiv på banorna. De flesta svenska ryttare är duktiga men de jag nämnt ovan kollar jag alltid extra på. 
 
Hoppas jag inte tröttar ut er med detta långa inlägg och att det är något ni orkade läsa...
Mitt namn är Ebba Carlström och jag är en 18 årig tjej som bara älskar hästar. Har hållt på med denna underbara sport i lite mer än 9 år och jag har förhoppningsvis många år kvar. Jag har en medryttarhäst som heter Charsmin och hon är ett 12 årigt fjordhäst sto som är e: Magne 226 u: Lindmarkens Bianca 3151 ue:Alexander Lukas 183 Tillsammans tränar och tävlar vi hoppning och idag tävlar vi på LD nivå. Välkommen hit!