Dåliga dagar

Hej! 
 
Åter igen står bloggen tom men jag har inget att säga. Jag har hamnat i en rejäl svacka, var länge sedan det hände men någon tyckte väl att jag skulle få känna på oflyt. Lite fel tidpunkt om jag får säga det själv, önskar det kunde väntat ett par veckor till. Det hela började i söndags. Jag hade bestämt mig för att hoppa lite, Lite tekniskt för att fokusera på att byta galopp och kunna hitta en galopp med tryck i, inte ränna runt i ridhuset som en tok. Så jag försökte men det slutade med att jag red i undertempo och allt vad galopp hette var som bort blåst. Hon var inte riktigt framför för skänkeln så jag försökte göra lite ökningar i galoppen men det blev inte bättre. La henne i skiten på varende hinder eftersom jag inte kunde se någon distans. Jag ville ta av stort och hon ville ta omtramp. Det kändes som vi var tillbaka där vi var för 3 år sedan. Osäkra på uppgiften. Vilket var otroligt tråkigt, vi har gått förbi det och grävt ner de. Vi vet hur vi ska göra för att göra rätt, eller rättare sagt jag vet. Bästa gul gör som hon ska. Jag hade en dålig dag, trodde jag men det var bara början. 
 
Mitt oflyt tar inte slut där, jag vaknade på¨fel sida eftersom jag hade fått dåligt med sömn på både natten till söndag och natten till måndag. När jag var ute med hundarna för sista gången under söndagskvällen så märkte jag att det var superhalt. Jag skulle nämnligen släppa ut hästarna på morgonen och jag har ju bara tillgång till cykel just nu. Hoppades på att det skulle klarna undan så jag skulle kunna ta mig till stallet problemfritt under söndagsmorgonen. Tvärt om såklart, det kändes nästan mer halt. Men jag gav mig självklart iväg med cykeln, hästarna måste ju ut. Tänkte att det inte kunde vara så farligt, men gud så fel jag hade. Saltbilen hade inte hunnit köra överrallt än så på vissa ställen var det snorhalt och konsekvensera av att ge sig ut och cykla på detta hala var att jag såklart körde omkull. Det gjorde ont är väl de ända ord jag kan sammanfatta händelsen med. Slog i lite allt möjligt men knäet tog mest stryk. Har ett stort blåmärke på mitt högra knä. Men jag tror att alla lager kläder jag hade på mig skyddade mig från yttligare skador. 3 par byxor och 1 tröja plus 2 jackor är ganska bra skyddutrustning. Ingen hjälm på huvudet men jag hann ta emot med händerna innan huvudet slog i asfalten, vilket var otroligt skönt. Reste mig upp ganska fort för att känna om något var trasigt, kände att knäet gjorde ont men tänkte inte så mycket på det utan fortsatte min resa, dock denna gången till fots. Tog 45 minuter att åka till stallet, tar vanligtvis 20 minuter. 
 
Knät gör fortfarande ont i skrivande stund men på torsdag måste jag försöka mig på att rida. de kommer vi båda behöva. Skulle vara bra om det förblir ohalt så vi kan ge oss ut i skogen. Eftersom vi måste gå på asfalt så finns det ju en risk. Måste ha tag på lite brodd, vi har ingen direkt snö än så sulor är inte så viktigt men broddar hade inte varit fel. Är det någon som hade flyt med att få på brodd och sulor precis när snön kom? Våra får nya skor den 11/12 så 3 veckor kvar, hoppas det inte blir snöoväder... 
 
/ Ebba
 
 
Jag vill ha sommaren tillbaka! 

Tävlingsplanering 2018

Hej! 
 
Jag har faktiskt redan suttit och kollat på lite tävlingar jag skulle vilja vara med på under 2018. Det har kommit ut en hel del redan nu, och jag har faktiskt satt mig och skrivit ner några. Vissa tävlingar är obehandlade och det återstår ju och de om de blir antagna
 
11/3 - 18
Ridklubben Udden
30/3 - 18 
Vetlandaortens Ryttarförening
15/4 - 18 
Lammhults Ridklubb
28/4 - 18
Vaggeryd Skillingaryd Ridklubb
10/5 - 18 
Tunabygdens Hästsportklubb
19/5 - 18 
Torestorp Kristvalla Ridklubb
1/6 - 18 
Växjö Fältrittklubb
9/6 - 18 
Vissmålen Ridklubb
12-15/7 - 18
Vara Hästsportklubb Grevagården ( Fjord SM)
 
Längre än då har jag inte kommit men alla dessa tävlingar kommer passa oss! De flesta av dessa tävlingar kommer vara till att försöka sätta kval till det som står längst ner i listan. Är det någon här som ska åka på dessa tävlingar? :)
 
- Ebba
 
 

Då Nu Framtiden

Hej! 
 
Jag satt här om dagen och kollade igenom lite videos back in the day. Vilka hästar jag satt på, vad jag gjorde med dem och vart jag var i min utveckling. Då trodde jag att jag inte skulle komma mycket längre med min ridning, jag hade nått min topp. Tävling kändes långt bort och jag skulle aldrig göra något som hade betydelse. Jag och min dåvadande häst Stetson skulle rida runt i skogen och jag skulle hoppa på våran skogsväg bakom huset, oj vad fel jag hade. I detta inlägget hade jag tänkt ta upp lite dåvarande drömmar som idag faktiskt blivit sanna, vad jag inte vågade för men idag gör med lätthet också drömmar som finns idag som en dag ska vara avklarade. 
 
1. Vågade inte galoppera -> Galopperar idag så fort som det bara går 
I många år när jag var yngre var jag otroligt rädd för att galoppera, kände att jag inte hade kontroll och jag var rent ut sagt för feg för att prova. Förr kände jag mig rädd för de som kunde hända, nu ser jag möjligheterna. 
 
2. Tävling var något jag aldrig skulle göra -> Satt 2 kval till fjord SM
Jag drömde alltid om att få tävla, känna ruschen det gav att få komma in på banan och göra sitt. Men det var inte för mig eftersom jag inte var duktig nog. Idag har jag gjort 9 starter med blandade resultat. Där ibland 2 kval till fjord sm 2018.
 
3. Min ridning kunde inte bli bättre ->Jag känner otrolig skillnad på min ridning de senaste 3 åren
Jag har inte tränat för tränare många gånger i mitt liv, speciellt innan jag kom till Sofia och Charsmin. Så jag trodde att jag nått min peak. Mycket idag bevisar mig fel, jag har absolut utvecklats och det är tack vara underbaraste GUL.
 
4. Jag vill en dag kunna ta steget upp i klasserna tillsammans med min allra käraste gul, mitt mål är att ta oss upp till LB. 
Nu när jag vet och känner att vi kan bara vi gör det tillsammans så finns det inget stopp på alla mål och drömmar, jag vill göra allt. 
 
5. Jag trodde inte på mig själv -> Jag vet att jag kan om jag vill och jobbar hårt för att komma dit. 
Mitt självförtroende har inte alltid varit vad det är idag. Alla underbara människor jag har omkring mig idag gör det möjligt för mig att må och göra bättre ifrån mig. 
 
6. Jag vill ut och se hästar, tävlingsplatser, skaffa mig så mycket kunskap som möjligt. Många av mina kompisar har kunnat ge mig den möjligheten men speciellt en som jag värderar otroligt högt. 
 
7. Min hopprädsla -> Tävlar idag hoppning med självförtroende
Just denna grejen! Jag har i alla mina år som ryttare varit så otroligt hopprädd. Redan från början. Men jag har ändå gett mig på det hela och känts som jag lyckats någorlunda. 
 
Känns som jag kan hålla på i evigheter men dessa är några. Jag behöver all pepp jag kan få just nu och detta gjorde det hela så mycket bättre. Har ni någon gång känt denna skillnaden hos er själva? Har ni ÄNTLIGEN tagit tag i eran karriär inom ridsporten? Det känns som jag har gjort det och jag hoppas aldrig att den tar slut. 
 
- Ebba
 
 
 
 
 
Mitt namn är Ebba Carlström och jag är en 18 årig tjej som bara älskar hästar. Har hållt på med denna underbara sport i lite mer än 9 år och jag har förhoppningsvis många år kvar. Jag har en medryttarhäst som heter Charsmin och hon är ett 12 årigt fjordhäst sto som är e: Magne 226 u: Lindmarkens Bianca 3151 ue:Alexander Lukas 183 Tillsammans tränar och tävlar vi hoppning och idag tävlar vi på LD nivå. Välkommen hit!