EM

Hej!
 
VI är mitt uppe i EM veckan och Sverige har i stort sett presterat på topp alla dagar. Ett lag brons i dressyren, brons och silver medalj för Etzner Jakobsson indviduellt, första plats för Peder i onsdagens och torsdagens klasser individuellt och Sverige ligger i guld lägge när vi går in i sista delen av laghoppningen. Samt en individuell gulmedalj för Peder. Sedan har vi körningen kvar också och vem vet hur det går för Sverige där. Jag är super stolt när svenskarna visar upp sådan här hög standard i prestation och förberedelser. Ingen av lagmedlemmarna är oförtjänta av att vara här utan tvärt om. Jag har ingen vetkap om hur man förbereder sig för ett mästerskap men med tanke på hur de går för dem ligger det nog mycket svett och jobb bakom det hela. Tycker även att upplägget utöver hela EM är super och hur roligt är det inte att körningen ska gå genom centrala Göteborg? Tror det kommer att dra mycket folk, även de som igentligen inte har intresset, just för att de tär gratis men även för att det är så himla tufft att se på. Tycker det även att vi hästmänniskor också ska få ta lite plats. 
 
Till det lite negativa, viket jag gått runt och tänkt på sedan i förrgår. Det är lite frustrerande att ryttare på den nivån ska sätta hästarna i skiten så pass som dem gör. Vissa undrar man varför de blivit uttagna att rida ett mästerskap. Eller varför det ska behövas spöa hästen/ sparka den i magen tusen gånger om. I gårdagens jhopplagklass var det en italienare som rent ut sagt spöade hästen med slag påväg mot hinder nr 4, alltså de stora vattnet. Vilket jag förstår att man måste ta sats till för att komma över men så som han betedde sig mot hästen är inte okey. Minst 4 rapp med hög hand på hästens bakdel.  Tycker inte det ska behövas, även om det inte hade funnits ett vattenhinder tycker jag att hästarna ska vara så pass förberedda att det inte ska vara ett problem. Var en en lag ryttare från ryssland som hade mer än 30 hinderfel, varje klass. Förstår att det är högt och tekniskt men när de blir så mycket fel undrar man om människan verkligen har där och göra. Som tur hade hen en väldigt snäll häst som hoppade trots förutsättningarna. Men visst det lätt för mig att säga detta jag är ju endast en hobbyryttare som rider och hoppar på låg nivå. Men det känns som att de flesta skulle tycka likadant
 
Jag är ju alltså inte på plats för att kunna se detta utan jag sitter spänt hemma i tvsoffan ikväll när Peder, Malin , Henrik och Douglas rider finalen. Jag hoppas verligen på ett GULD. Det hade varit så roligt för dem och för oss som hästnation. Vi har hög kvalite på både hästar och ryttare men det vet ju vi hästmänniskro redan, hade varit kul att visa övriga sportsverige att vi också betyder något. Men jag ska sluta babbla nu, men håller ni inte med mig? Ös på med åsikter, alltid roligt att läsa vad ni tycker! 
/Ebba
 
 
 

Ridning är ingen sport det är terapi för överklasskärringar

Hej! 
 
Fastnade lite vid denna hashtagen när jag lade ut en bild på instagram. Hur fel stämmer inte detta? För enligt mig så är överklasskärringar sånna som inte vill skita ner sig eller göra något tungt jobb. Är inte ridning/tidsport tvärt om? Tuffa lyft och du det räcker att borsta lite på hästen så får du skit under naglarna. Sedan att ridningen inte är en sport har vi ju alla kommit överrens om, att det verkligen inte är, för det är ju inte ens jobbigt. Det är därför vi är dygnsura av svett efter ett ridpass. För att vi anstränger oss så lite som möjligt. Sedan att det är lite av en överklass sport är sant. Det är dyrt och alla har inte möjlighet till att utnyttja alla priviligier som sporten ger. Överklassen är ju oftast de som har pengar nog till att kunna göra saker, många andra måste verkligen jobba för sina slantar för att få det gå ihop. Tro mig jag har sett både det ena och de andra. Det som är positivt med detta är att trots att vissa är ''överklasskärringar'' så är våran sport en so ambitiös sport som verkligen vill att det sa gå bra för andra. Vi hejar på varndra och på grund av vårat gemensamma intresse påbörjar nya vänskaper varje dag. Sedan att man är tävlingsmänniska är en annan sak...
 
Det lite tråkiga men våran underbara sport är att de har blivit lite av en märkes tävling. Jag själv tänker så varje dag. Vilket är tråkigt, inget av de som sitter på hästen gör att den skulle gå bättre. Ett dyrt märke gör dig inte magiskt bättre på att rida. Jag tror inte att de som rider på Elit nivå idag kvalade in för att de hade ett av de nyaste benskydden som finns för marknaden för en hög summa pengar. De har lagt ner blod, svett och tårar för att ge få chansen att tävla på just den nivån. Jag som person är väldigt märkes fixerad, men jag får förklara för mig själv att det inget gör mig bättre på något sätt. Sedan att det är snyggt med ett shabrak för 800 är en helt annan femma. Det tycker jag med men eftersom jag inte har pengar att avvara de 800 på en bit tyg, lägger jag dem hällre på tävlingstarter som ger mig något tillbaka!
 
/ Ebba
 
 
 
 

Börja tävla PONNY sent i livet?

Hej!
 
Jag har 3 år kvar tills mina ponnyår är över. Ska jag vara ärlig har jag aldrig haft några riktiga ponny år, då jag ridit storhäst de flesta av mina yngre år. Utan det är nu på senare år som jag har viljat göra amatör karriär av ridsporten. Charsmin har du automatiskt blivit min ''tävlingskompis''. Under de senaste 2 åren som jag känt min tränare och vapendragare Jessica har jag bara blivit mer och mer sugen på tävling. Hon har drivit mig framåt, slita baken av sig på träningar. Sedan har jag följt med henne på tävlingar. Känt feelingen av att vara på tävling. Satt hjärtat i halsgropen vid omhoppningar där man ridit för vinst. Jag vill också känna detta lite mer. Vara höjdpunkten på dagen för en själv. Rida sin klass och göra det bästa man kan. Ni som tävlar kanske tycker jag låter konstig men jag som inte känt den kälsan så det är det som en helt annan värld, för mig iallafall.
 
Pratet om grönt kort har dykt upp fler än en gång. Jag har viljat så länge men inte tagit chansen. Har tvekat om det är värt det. Bara 3 år kvar på ponny, min tanke är att rida charsmin i iallafall ett par år (om ägaren behöver hjälp så länge) Ska man bara sluta rida henne för att men inte får tävla ponny längre. Verkligen inte. Men jag har tänkte lite till ocn insett att de är helt klart värt det. 3 år av känslan som jag viljat känna sedan jag var mindre, helt klart värt det. 2,5 år av de åren kommer vi kunna tävla (ringrostig), WOW det får mig att le bara jag tänker på det. Är det för sent? ABSOLUT INTE, kom ihåg det. 
 
När började ni tävla eller t.o.m träna för tävling? Började ni på ponny eller storhäst? Ni som gått över från ponny till storhäst, hur stor är skillnaden? Vad jag har förstått är ponnyvärlden en annan dimension från storhäst. Fort ska det gå och alltid gå för vinst på ponnytävlingar. För ryttare med storhäst är det kanske med ibland rutin som man tänker mer på. Men jag kan absolut ha allt fel. Jag vill uppleva känslan med meeting. Jag vill lära känna ryttare från hela Sverige och skapa vänner för livet.
 
- Ebba
 
 
ni kan ignorera de som står på bilderna. Bilderna är tagna av journalister från: http://vaisanen.nu/
 
 
 
 
Mitt namn är Ebba Carlström och jag är en 18 årig tjej som bara älskar hästar. Har hållt på med denna underbara sport i lite mer än 9 år och jag har förhoppningsvis många år kvar. Jag har en medryttarhäst som heter Charsmin och hon är ett 12 årigt fjordhäst sto som är e: Magne 226 u: Lindmarkens Bianca 3151 ue:Alexander Lukas 183 Tillsammans tränar och tävlar vi hoppning och idag tävlar vi på LD nivå. Välkommen hit!