Veckan framöver...

Hej! 
 
Det är ganska tomt här nuförtiden, tid finns inte alltid och ibland är motivationen inte så hög. Men jag ska försöka bättra mig, det är ju så roligt. Men nog om det. Hur är det med er? Jag är pigg och glad, Charsmin och jag går på lågorna från sista tävlingen men taggar såklart om till kommande helg. Tråkigt nog håller chasses sko på att lossna men hovslagaren kommer på onsdag sedan är det bara att köra på. Hoppade av skolan förra veckan, är nu arbetssökande från och med onsdag. Ska bli intressant och börja jobba, har aldrig haft en anställning innan. Nu till det jag ville med detta inlägget. Såhär kommer veckan se ut iaf!
 
Måndag - Vila
Tisdag - Vila, ev promenad 
Onsdag - Trim i ridhuset
Torsdag - Hoppträning
Fredag - Uteritt
Lördag - Tävling
Söndag - Uteritt
 
Fredag och Söndag är jag inte säker på hur det blir eftersom det inte är jag som rider då men kan tänka mig att de kommer ungefär se ut som de gör. Lite ihop slarvat p.g.a hennes sko men det ska nog gå bra. Ska även rida 2 andra hästar i helgen. Fjording nr 2 och unghästen. Kan vara så att det även blir lite unghäst på onsdag, om jag har tur.
 
/ Ebba
 
 
 
 
 

Ofrivillig vila

Hej på er! 
 
Ni vet när det inte alls blir som man tänkt och man nästan hatar sig själv för att kunna få något ogjort? Det kanske var att överdriva men ibland undrar jag om skaparen av olykligheter har mig längst upp på sin lista. Självklart är det inte så men känslan dyker upp lite allt för ofta. Utöver det så är allt jättebra. För att förklara nämnda känslan så kanse jag ska säga vad som hänt? I tisdag hade vi taco/buskväll med människorna ute i Team Hökås. Sofia hade planerat gyhmkana tillsammans med fjordingarna. Tävling mot varandra såklart. Denna omgången var det balansera potatis på en sked och samtidigt rida slalom. Min simultankapacitet är inte så super bra. Iaf inte när jag måste ha koll på 4 saker samtidigt. Så självklart tappar jag potatisen, hoppar av för att plocka upp den. I avsittningen har jag för bråttom, tävlingmänniska som man är. Trampar snett i landningen och lägger all tyngd på vänster vrist. Ni förstår ju säkert att det verken var skönt eller genomtänkt. Klarar inte av att fortsätta sätter mig ner och ser hur det utvecklas en svullnad på 3 cm vid ankelknölen.
 
Som ni kanske också förstår efter några timmar kunde jag ju inte ens gå på foten, dock blev den omhändertagen av sjuksköterska på plats i stallet så jag tror att skadan varit värre om jag inte fått hjälp med den. Idag är den endast blå och väldigt svullen men den gör inte så pass ont längre att jag inte kan stå på den. Kan gå utan kryckor men går bättre med dem eftersom jag inte kan lägga all tyngd än. Men jag har en bra känsla, förhoppningsvis kan jag rida på tisdag. Tar jag hand om mig själv går det nog absolut. Sedan måste jag ju försöka, ingen minns en fegis. Så det blir att hoppa på kryckor ett par dagar, det kanske blir så att jag kan rida men inte gå på foten så då får jag ju fölänga hoppandet på de förbenade kryckorna. Men man måste förbli positiv och hoppas på det bästa. 
 
/Ebba
 
 
 
 

Det är svårt att rida

Hej! 
 
Jag har haft en så stressig dag, hatar att stressa. Nu på kvällen kan jag äntligen varva ser eftersom allt är färdigt. Stress får mig att må dåligt men jag gör det ändå allt för ofta. För att summera min dag så kan jag säga att det varit en bra dag men har fått lite för lite somn, vi alla vet vad som händer då. Behöver ta bätre hand om mig själv, men vem orkar det när det finns godis att äta och serier att kolla på natten lång. Jag har även ganska hektiska dagar framför mig. Dagarna är fulla med måsten eftersom min mamma jobbar och måste vila upp sig på dagarna när hon jobbar natt. Jag önskar bara att alla kunde ta sitt ansvar och göra det dem ska så andra slipper lide, spelar ingen roll att man blir belönad för det, man ska inte behöva slita ut sig själv nara för att andra ska få allt på guldfat. Irriterad är jag minst sagt. 
 
På tal om nåot helt annat så red jag faktiskt idag med, visst inte om jag skulle låta henne vila eller om hon skulle gå. Men vi red i ridhuset, jag ville känna av henne lite innan lördag. Vi busade ju mest i fredags att jag aldrig kom till någon ridning. Vi började inte alls bra idag, jag tyckte att det blev svårt att rida. Jag hade inte en aning om hur jag skulle göra för att bryta mönstret vi skapat. Men jag provade mig fram. Värmde upp som vanligt, men jag ville ha lite mer koll på galoppen. Jag ville få henne tillbaka men det var inte alls lätt p.g.a att hon vart så stark. Men då får jag inte möta med mer hand utan mer säte, men det tog ett tag innan jag insåg det. Vi höll på att bråka en stund, hade svårt att få stopp på henne, men jag provade att höja handen  en bit och det gjorde att hon genast slappnade at och allt försvann ur min hand. Hon bärde mer eller mindre sig själv på ett sätt som jag inte känt så ofta. Jobbade mycket med att få henne mjuk i sidorna, jobbade med skänkelvikningar och volter. Vi kämpade också med de svåra travökningarna. Hon var superfin i slutet men då hade jag kämpat en stund. Jag tror att hon är sådan p.g.a brunsten. Det är roligt när hon är sådan men hon blir lätt ofokuserad och då är det svårt att få henne motiverad til at börja jobba. Men idag gick det super de sista 20 minutrarna. Var ändå höjd efteråt. 
 
Blir nog tidigt kväll idag, ska upp tidigt imorgon för att åka till stallet! Vi hörs
/Ebba
 
 
Mitt namn är Ebba Carlström och jag är en 18 årig tjej som bara älskar hästar. Har hållt på med denna underbara sport i lite mer än 9 år och jag har förhoppningsvis många år kvar. Jag har en medryttarhäst som heter Charsmin och hon är ett 12 årigt fjordhäst sto som är e: Magne 226 u: Lindmarkens Bianca 3151 ue:Alexander Lukas 183 Tillsammans tränar och tävlar vi hoppning och idag tävlar vi på LD nivå. Välkommen hit!