Det känns lite som att framgång i många ögon betyder något annat än vad det egentligen är. Att kunna hoppa enstaka hinder på en viss höjd med oflyt, räknas det som framgång bara för att det står ett visst nummer i cm eller att kunna utföra en dålig version av piaff? Nöjer vi oss med detta då bara för att vi vill bevisa något? Min häst kan med? Framgång är när man klarat av något man jobbat och arbetat för det. När hästen hoppar de där cm i balans och med flyt och piaff stegen har blivit en del av ett dressyrprogram. Allt som hänt under tiden är milstolpar i mån om att man jobbat för det. Man får ju tänka efter, är det så klokt att sätta upp höga hinder framför min oförberedda häst. Vad ger det oss just då? Det ger hästen en dålig känsla för framtida arbete. Därför har jag aldrig sett vitsen med höjdhoppning. 
 
Vad är vi viliga att offra för att få de där få minutrarna i rampljuset, för så är det. Folk kommer ihåg de när det hände men efteråt är det som bort blåst med vinden. Vi försvårar alltid våran väg mot framgång när vi tror att vi fått det. Visst är det så att vi alla vill ha snabba reslutat och varför gör vi det så svårt för oss att komma dit?. Tyvärr är hästar och ridsporten inget som rimmar med snabba reslutat men om vi låtsas lite. Var det verkligen värt de? Ser man på det är svaret i de flesta fall - NEJ. Men det är lätt att vara efterklok.
 
Lite tankar jag fick efter en inspirerande fb chatt men en kär vän så här på kvällen ( bara kl 02 på natten, höhö) . Vad tycker ni om det som står skrivet? 
 
- Ebba
 
 
angelica jalonen

Håller med. Det finns inga genvägar. Det gäller att "skynda långsamt" klättra i klasserna i den takt hästen är redo för det.

Svar: Skönt att det inte bara ör jag som tycker så! ;D
Ebba Carlström

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress