Ett Utbildningsmaterial - Alicia Ljung

Hej!

Jag hittade ett inlägg på en av bloggarna jag följer och blev så inspirerar att jag var tvungen att dela det med er. Hon som skrivit inlägget heter Alicia Ljung och finns här -> http://nouw.com/alicialjung

Direkt länk till inlägget -> http://nouw.com/alicialjung/ett-utbildningsmaterial-22809579 

 

 

Efter att ha befunnit mig i bloggvärlden ett tag och kommit över hästbloggar på alla nivåer finns det nog inget ämne som är mer omtalat som ridskoleekipage vs privatryttare, lösdrift vs box eller ridhäst vs rid travare. Jag lovade mig själv då att aldrig bli en av dem utan hålla mig utanför den åsiktskarusellen då jag känner att det bara utvecklat ett kaos i kommentarsfältet utan att grunda sig i något vettig baktanke. Men, i somras väcktes många tankar angående rid travare när jag hade Million hemma i träning och sen dess har ämnet liksom levt kvar i hjärnan att jag nu, trots allt, gett mig in på ett inlägg för att jämföra rid- och travhästen med varandra.

 

 

Att börja med så är min egen upplevelse kring det hela är att vi rid folk, framförallt om vi har ett behov av att hävda oss, gett rid travar-ekipage onda ögat. Men varför? För även om de kanske grundar sig i obalans och dess mindre goda förmåga och lätthet, så sticker de båda ut och drar till sig allas blickar - egenskaper man vill ha hos en häst. Sen är jag en sådan person som unnar och ser upp till personer som har en positiv inställning och kämpaglöd, oavsett vilket material de sitter på. Det värmer i mitt hjärta varje gång jag ser en frysmärkt häst få sprida glädje, älskas och verka under en ryttare. Förstå vad mycket häst OCH ryttare har att lära sig av varandra...

 

 

​​Jag tänker, en häst som varken är byggd, avlad eller påtänkt att dansa innanför ridhusets väggar är ju isfall i behov av ofantligt mycket stöttning - precis som vilken annan häst som helst, egentligen. En travare som kommer direkt från travbanan kan inte bära sig, hålla sin egen balans och rytm på en så liten yta som hörnet av ett ridhus om den inte har tillräcklig mycket stöttning, utan då faller allt isär. En avlad ridhäst kan däremot dölja sin obalans och behov på ett helt annat sätt som jag tror gör att vi ryttare inte tillmötesgår med samma respekt, överseende och ödmjukhet. Besitter man inte en rymdkänsla att man känner obalansen och kopplar det med brister i ryttarens inverkan är en ridhäst desto svårare att komma till insikt på. Den är lite mer som att simma i 50 shades of grey till skillnad från en travare, vilket skapar nonchalans på hästryggen. Och jag känner, en travhäst är inte till för dem som inte har ekonomiska förutsättningar eller dem som inte är som alla andra - travhästen finns där för den som vill bli en jäkel på att rida! Den kanske inte skördar på tävlingsbanan, men frågan är vad man kommer längst på; att samla rosetter och ära i början av karriären eller bygga upp en stabil grund, skapa en verktygslåda, få erfarenhet och känsla att använda sig av i framtiden. Det sistnämnda tror jag är vad som är mest givande. Att våga gå the hard way och bli skicklig på det man gör.

 

 

Såg ni på artikeln på Hippson om ridtravaren som hoppade 110 och tävlade dressyr upp till och med MSVB? Jag tror många, inklusive jag, fascinerades av den resan ryttaren gjort ihop med sin häst, för att den i grund och botten härstammar från travbanan. Förstå vilken erfarenhet hon bär med sig efter dessa år, den tjejen tror jag mycket väl är ett beridar-ämne. Skulle jag själv välja ryttarhjälp till min egen häst skulle jag helt klart vara riktigt nyfiken på hon/han som utvecklas med sin travare än någon som med låg självkänsla spyr ur sig sina erfarenheter men som äger eller rider en ridhäst. Ödmjukheten och lyhördheten inför hästen som individ är vad som står högst på min lista och det tror jag att våra travhästar är en stor bidragande faktor för. Själv lärde jag mig en hel del av att träna Million, trots att det bara var över en sommar. Insikter som jag idag har tagit med mig upp på Remmie och alla andra hästar. Helt ärligt, så har tanken faktiskt slagit mig om jag framöver ska satsa på att skola om en travare bara för att jag vill åt den erfarenheten då jag tror det skulle vara en investering i mig som ryttare. Våra travisar är ett utbildningsmaterial!












Kom ihåg mig?
Mitt namn är Ebba Carlström och jag är en 18 årig tjej som bara älskar hästar. Har hållt på med denna underbara sport i lite mer än 9 år och jag har förhoppningsvis många år kvar. Jag har en medryttarhäst som heter Charsmin och hon är ett 12 årigt fjordhäst sto som är e: Magne 226 u: Lindmarkens Bianca 3151 ue:Alexander Lukas 183 Tillsammans tränar och tävlar vi hoppning och idag tävlar vi på LD nivå. Välkommen hit!