ATT UTBILDA SIG TILL RIDLÄRARE

Hej alla Ebbas läsare! Angelica heter jag och bloggar i vanliga fall ihop med en kompis på Equua. Ni får gärna kika in där om ni blir nyfikna på mer om mitt liv. Jag tänkte i det här inlägget berätta lite om hur det är att utbilda sig till ridlärare. Upplägg, kurser, drömmar och mål.

 

Jag läser på Vreta yrkeshögskola och där är upplägget som så att alla lov är förlagda på skolan. Resten av terminen är vi ute på praktik alternativt har hemstudier. Min första praktik valde jag att vara på MRK, Ridskolan i Mariestad. En jättetrevlig ridskola med sunt hästtänk enligt mig. Jag är supernöjd över min praktikperiod där, jag lärde mig massor och blev lite ”varm i kläderna” där i mitten av ridhuset. (Fast mest var jag väldigt kall haha). Praktiken där har nu lett till att jag är vikarie för en sjukskriven instruktör två kvällar i veckan vilket jag är så glad och tacksam över att få vara!

 

Just nu är jag inne i en period där vi endast har hemstudier. Eller endast och endast, det är en hel del inlämningar som ska in innan v.8 då vi tillbringar en vecka på skolan igen.

 

Kurserna vi läser är många, även fast det är en spetsutbildning på just ridlärare så tycker jag ändå att den är ganska bred utbildning. Vi läser hippologi, pedagogik, ekonomi och ridlära för att nämna några kurser. Ekonomi och pedagogikkurserna är ju sådana kurser man har nytta av i framtiden även om det inte skulle bli så att man jobbar som ridlärare.

 

Jag är klar med den här utbildningen i december i år, efter det är mitt mål att så småningom hyra en anläggning där jag kan starta upp en verksamhet med träningar, inackorderingar, evenemang och kurser. Drömlivet enligt mig!

 

Om livet hade varit oändligt hade jag velat komplettera den här utbildningen med att läsa till hovslagare, equipmentcoach och hästmassör, då hade jag hade kunnat lösa fler problem och kunnat påverka häst och ryttare på ett helt annat sätt, allt hänger ju ihop!

 

Bloggen: http://nouw.com/equua

Instagram: https://www.instagram.com/angelicajalonen/

Facebook: https://www.facebook.com/Angelica-Jalonen-H%C3%A4sttj%C3%A4nster-696796120420593/?ref=aymt_homepage_panel

 

 
 
 
 
 
 
 

Hej!

Läste lite på en blogg jag följer http://vinna.blogg.se/ och blev lite inspirerad att skriva detta inlägg.

 

Hur ofta är det inte när man t.ex. gått en bana för hoppning och planerar allt i detalj men sedan rider helt tvärt emot än vad man tänkt. Alltså att på den första distansen ska jag rida såhär och mellan dem hindren är det så många meter så det blir så många galoppsprång. Omhoppningen är ett av dem momenten som känns lite att man vissa gånger improviserar. Vissa ser man att dem planerar och rider den vägen som är tänkte men vissa bara köttar på och tar det som det kommer.  Hur många av dessa har haft en plan i huvudet men slänger sedan iväg den för att rida annorlunda då det kanske blev en öppning man inte tänkt eller sett tidigare?

 

Jag är en sådan person som kan bli väldigt uppfångad i själva tävlandet att allt med planering försvinner i huvudet på mig. Jag är inte så van vid bangång än så jag vet inte hur man ska tänka utan jag går mest där och mäter för att det ska se ut som jag vet precis vad jag gör. Jag brukar mer tänka på hur jag ska rida för att det ska bli bra eller ska se bra ut men blir ofta att jag glömmer/kastar bort det istället. Jag tar mycket som det kommer just för att min expertis inte ligger i just det facket.

 

Hur håller ni er till detta? Känns som att dressyren inte hör så mycket hit förutom att man ska tänka på att rida ut i hörnen, stilla händer m.m. för att dressyren har ju bestämda ridvägar medans man i hoppningen är lite mer individuell, men jag kan självklart ha fel? Är ni som jag eller håller ni er alltid till planen?

- Ebba

 

Hej!

Jag hade tänkt dela med mig av min tolkning av 3 stereotyper inom ridsporten plus en som vi alla nog kan förstå oss på. Som ni alla vet finns det ju ett par men jag väljer ut ett par som jag vet kommer att få några att reagera, men tänka på vårdat språk. Snälla ta detta inte allt var allvarligt. Någon gång måste man få skoja till det.

Hoppryttaren: En människa som nästan har kortare läder än en jockey. Free Jump är en självklarhet. Starta en 90 cm klass efter man hoppat 1m och placerat är under sin värdighet. Hinder står alltid framme om man äger ridhus eller ridbana. Man kallar dressyren för markarbete för man vill ju inte framstå som allround ryttare.

Dressyrryttare: Människor med klister i röven och stigläder nere i backen. Sadelns sits är 2 storlekar för stor. Uteritter är för skogsmullar. Matchar inte schabrak och lindor syndar man Big time!

NH-Människan: Barfota häst och utan bett. Detta är onaturligt och det går därför inte att använda. Rep grimma och halsring är något dem äger minst 1 av. Att hata på ögonblicksbilder där folk drar hästen i munnen är deras sätt att fördriva tid som finns över.

Ridsports hatare: Säger ofta: Lek inte med maten eller att hästen är en frukt. Deras liv utgår från att göra ryttare och utövare av sporten arga. Deras livsfilosofi är något i stil med: alla ryttare sitter bara där och gör inget. Att cykla är mer krångligare. Hatas och avskys av alla inom ridsporten. Dessa människor har oftast inget liv!

- Ebba