Hästmänniskor...behöver jag säga mer?

Hej!

Vi hästmänniskor är en egen typ av ”ras” bland dagens mänsklighet, det finns dem som håller på med fotboll eller tennis men när dem inte är på en fotbollsplan eller tennisplan så är de en helt vanliga Svensson. De kommer hem sätter sig framför tv:n och tycker livet är himla bra. En hästmänniska har 1 jobb 24 timmar om dygnet och eventuellt ett annat ca 9 timmar om dygnet. Ett jobb där man svarar i telefon eller sitter bakom en ratt men även under denna tid har man jobbet: hästägare! Vi sitter på vårt kontor eller på kafferasten och undrar: har min häst fått komma ut? Har min ponny fått rätt mängd mat? Fryser/ Svettas min häst, skulle jag tagit av/tagit på täcke? Ja, alltså massor mer frågor poppar upp som gör att vi oroar oss. Oftast om man har dem inhyrda har man eget stall så slipper man ofta den oroligheten på så hög nivå, dock finns de alltid något man tänker lite extra på, det är vår natur!

 

Eftersom vi är lite speciella så har vi även 2 stycken indelningar på vårt humör: jättetrevlig och inbjudande eller barsk och sur/lätt irriterad. Vaknar man på rätt sida på morgonen, dagen rullar på och hästen gör som man säger så brukar man ofta bli bemött på ett bra sätt inte alltid det kan finna ’’surisar’’ som inte kan vakna på rätt sida eller så har hästen vart jobbig vid lastning när man ska iväg på tävling, eller så går det någon på framhoppningen som man tycker är i vägen men har lika mycket rätt att vara där, sorry nu kommer jag in på fel spår. För att fortsätta...

 

Blir man bemött lite smått irriterat eller rent av arg kan det bero på att ridhuset är bokat och man måste som dressyrryttare rida ute i paddocken bland 6 andra ryttare varv 2 tjejer som hopptränare. Då har man sådant oflyt att man bara måste säga till, lite smått otrevligt så de flyttar på sig, även till helt fel person är att tillägga. Kan också vara så att man vaknat på fel sida och ar haft oflyt hela dagen eller så vill man bara åka hem men man vet att hästen måste ridas, då är man redan på smådåligt humör och behöver inte få sin dag mer förstörd.

 

Alla vet ju att man själv har finast häst och man vill prestera bra hela tiden, men när det inte går som vi riktigt tänkt oss så skyller vi ofta på hästen/ponnyn eller säger att det inte går. Jag känner igen min något otroligt i detta men jag har världens bästa tränare som säger helt andra saker och det lyssnar jag på. En hästs natur är inte att gå och böja på nacken och dansa runt i piruetter eller hoppa hög hus utan det är människan som kommit på detta och om det då inte går som tänkt, vem ska vi skylla på? JO, människan! Är inte vi tydliga och visar hästen vad vi vill (som vi en gång lärt den) så går det ju inte. VI vet ju alla att hästen kan eftersom den gjorde det dagen innan eller veckan innan men då fick hästen rätt anvisning. Ju tydligare vi är desto bättre resultat.

 

De där med snabba resultat är också något vi ofta eftersträvar. Snabba resultat och hästar går inte hand i hand anser jag. Såklart det finns det genvägar man så får man ju bara större konsekvenser i slutändan eller så döljer man problemet för man vill inte anses som en dålig ryttare eller att inte kunna hantera sin häst. Släng på ett par sporrar så får du mer reaktion? På en unghäst som inte riktigt fattat galoppen än? Eller ge ditt barn ett spö så får ni fram hästen och över hindren? Näsa funkar det inte riktigt, Gå tillbaka och gör om och gör rätt So What hästen lite seg men mana på lite extra med en tydligare skänkel, funkar så mycket bättre än att få en skänkeldöv häst för att sporrarna har legat an hela tiden eller en spökrädd häst som är borta sen länge om man ens nämner ordet. Lite tråkigt men finns sådana situationer!

 

 Det finns mycket mer att nämna men jag tänkte bara säga en sak till, detta är mina åsikter och vad jag upplevt. Don't Hate Me för att jag tycker som jag gör! Sedan finns det hästmänniskor där ute som har ett leende på läpparna var dag och möter alla med ett trevligt sätt och har ett hästvett som ärgenomtänkt och sett från hästens bästa, vilket många gör men det finns sådana som man kan bli lite rädda för, proffsryttare som skogsmullar!

 

 












Kom ihåg mig?
Mitt namn är Ebba Carlström och jag är en 18 årig tjej som bara älskar hästar. Har hållt på med denna underbara sport i lite mer än 9 år och jag har förhoppningsvis många år kvar. Jag har en medryttarhäst som heter Charsmin och hon är ett 12 årigt fjordhäst sto som är e: Magne 226 u: Lindmarkens Bianca 3151 ue:Alexander Lukas 183 Tillsammans tränar och tävlar vi hoppning och idag tävlar vi på LD nivå. Välkommen hit!