Ebba Carlström

Genrep inför Norrahammar Taberg
Hej! 
 
Känner lite nu såhär i efterhand att det kanske inte var så smart att belasta foten så mycket första passet. Hade varit bättre om jag tagit det försiktigt, men go hard or go home. Kände inget i foten förutom vad lättridning eller om jag skulle trampa ner hälen. Den mekanismen är inte helt funktionsduglig än. Men det gick ändå hyfsat bra. Tror jag feg red lite just för att inte skada mig, men det roliga är att det är vid feg ridning det går på h*lvete oftast. Men Jessica sa till mig ett par gånger sedan gå gick det kalas bra. 
 
Vi började med att hoppa fram på ett vanligt räcke, kände först på det för att kolla av om foten skulle palla med jobbet. Ingen stor fara förutom att jag inte riktigt kan ta emot mig själv i landningen så jag hamnar lite långt fram de flesta gånger men vad gör de. Det var svårt att rida på detta räcket, vi skulle hålla oss på en volt runt hindret. Hade svårt att se en distans så vi kom ofta nära. Då har jag lärt mig att man ska försöka rätta till det, iallafall bryta mönstret på något sätt. Vilket vi löste tillslut. Det var lite samma i vänster varv. Man var tvungen att svänga ganska så direkt, och får jag inte md mig utsidan sticker hon gärna rakt fram , vilket syns. Göra om och göra rätt, så blir det mycket bättre. Vi gick vidare med att hoppa en liten bana. Oxer - Räcke - Räcke - Linje. 
Vi kommer så fel på första så hon trampar om och räddar mig ,tack hästen. Är så glad att vi kommit så längt att hon kan gå in och hjälpa när jag inte gör som jag ska. Resten kändes bra, Hon är positiv och det känns inte alls för högt eller ens i närheten. Resten kändes också grymt bra, de bästa språnget fick vi inte med på film men jag var där ock kände det. Avslutade på 3 stl 75cm och linjen, plättlätt! 
 
Jag älskar ''min'' häst!
 
 
 
Ofrivillig vila
Hej på er! 
 
Ni vet när det inte alls blir som man tänkt och man nästan hatar sig själv för att kunna få något ogjort? Det kanske var att överdriva men ibland undrar jag om skaparen av olykligheter har mig längst upp på sin lista. Självklart är det inte så men känslan dyker upp lite allt för ofta. Utöver det så är allt jättebra. För att förklara nämnda känslan så kanse jag ska säga vad som hänt? I tisdag hade vi taco/buskväll med människorna ute i Team Hökås. Sofia hade planerat gyhmkana tillsammans med fjordingarna. Tävling mot varandra såklart. Denna omgången var det balansera potatis på en sked och samtidigt rida slalom. Min simultankapacitet är inte så super bra. Iaf inte när jag måste ha koll på 4 saker samtidigt. Så självklart tappar jag potatisen, hoppar av för att plocka upp den. I avsittningen har jag för bråttom, tävlingmänniska som man är. Trampar snett i landningen och lägger all tyngd på vänster vrist. Ni förstår ju säkert att det verken var skönt eller genomtänkt. Klarar inte av att fortsätta sätter mig ner och ser hur det utvecklas en svullnad på 3 cm vid ankelknölen.
 
Som ni kanske också förstår efter några timmar kunde jag ju inte ens gå på foten, dock blev den omhändertagen av sjuksköterska på plats i stallet så jag tror att skadan varit värre om jag inte fått hjälp med den. Idag är den endast blå och väldigt svullen men den gör inte så pass ont längre att jag inte kan stå på den. Kan gå utan kryckor men går bättre med dem eftersom jag inte kan lägga all tyngd än. Men jag har en bra känsla, förhoppningsvis kan jag rida på tisdag. Tar jag hand om mig själv går det nog absolut. Sedan måste jag ju försöka, ingen minns en fegis. Så det blir att hoppa på kryckor ett par dagar, det kanske blir så att jag kan rida men inte gå på foten så då får jag ju fölänga hoppandet på de förbenade kryckorna. Men man måste förbli positiv och hoppas på det bästa. 
 
/Ebba
 
 
 
 
Stallvlogg
Hej! 
 
Precis redigerat färdigt videon jag spelade in till här om dagen. Är helt och hållet nybörjare på redigera och filmningen. Men försökte plocka ihop lite, förhoppningsvis blir jag duktigare med tiden. Men säg gärna vad ni tycker!